Det var en helt vanlig kväll. Hissen i det gamla huset gnisslade som alltid vid varje våning. Ett ungt par var på väg hem efter att ha handlat – mannen bar på påsarna medan hans fru letade efter nycklarna i sin handväska.
– Vi kommer fastna igen, som förra gången, sa hon nervöst och tryckte på knappen « 34 ».
– Säg inte så, svarade han med ett trött leende.
Hissen började röra sig, men stannade plötsligt mellan två våningar. Ljuset blinkade till. Dörrarna öppnades… och på tröskeln stod en enorm björn. En riktig björn.
Kvinnan skrek till, mannen tog ett steg fram för att skydda henne. Björnen gick långsamt in, hans tunga andning fyllde den lilla hisskabinen. Han tittade på paret, morrade svagt… och stängde dörrarna bakom sig med sin tass.
– Det här är en mardröm, viskade hon.
– Rör dig inte, svarade han lågt.
Björnen reste sig på bakbenen och ett metalliskt halsband med ett blinkande ljus syntes runt hans hals. Hissen började röra sig igen, långsamt uppåt. Mannen tryckte på stoppknappen – utan resultat.
Plötsligt satte sig björnen, nosade på påsarna och drog fram ett bröd. Han satte sig bekvämt och började äta med ett nöjt uttryck.
– Han… han var bara hungrig? viskade kvinnan förvånat.
Då hördes ett sprakande ljud från högtalaren:
– Förlåt! Det är ett experiment från djurparken. Vår björn rymde från servicehissen. Gör inga plötsliga rörelser, han är ofarlig.
– Ofarlig?! ropade hon.
Men björnen tittade bara upp, sträckte fram brödet mot paret, som för att dela med sig. Mannen tog emot, förbluffad.
När hissen stannade på 34:e våningen gick björnen lugnt ut, vände sig om, nickade och försvann i korridoren.
– Du kan inte längre säga att vår hiss är tråkig, sa mannen leende.
Hon började skratta, darrande av adrenalin.
Från högtalaren hördes till sist:
– Björnen har lämnat byggnaden. Tack för ert samarbete. 🐻😱💫
