Morgonen började som vanligt i den lilla turiststaden. Doften av nybryggt kaffe låg i luften, klockan ovanför dörren till souvenirbutiken klingade mjukt och besökarna rörde sig långsamt mellan de smala hyllorna.
Där fanns mjuka koalor, färgglada magneter, vykort och ömtåliga glasfigurer formade som kängurur. Ingenting tydde på att denna lugna plats snart skulle förvandlas till en kaotisk scen.
Kängurun, som kallades Maru, var en del av ett turistområde i närheten. Djuren hölls i inhägnade utrymmen där besökare kunde titta på dem, fotografera och ibland mata dem under personalens uppsikt.
Men den här dagen gick något fel. En grind som vanligtvis kontrollerades noggrant var inte helt stängd. Skrämd av ett plötsligt ljud och folkmassan reagerade Maru instinktivt och flydde.
Han hamnade på gatan, omgiven av okända ljud och lukter. I panik sökte han skydd, och den första öppna platsen han såg var souvenirbutiken.
Dörren stod öppen och på ett ögonblick var han inne. Kunderna frös till och trodde först att det var ett skämt eller en del av någon uppvisning.
Maru hoppade mellan de trånga gångarna och slog till hyllorna med sin kraftiga svans. Glasmontrar skakade och föll, figurer krossades och mjukisdjur täckte golvet. Kängurun var desorienterad – väggar, speglingar och röster ökade bara hans stress.
En anställd försökte behålla lugnet och visade besökarna mot utgången, samtidigt som han bad dem att inte göra hastiga rörelser.
I nästa ögonblick hoppade Maru upp på disken och ännu en glasmonter gick i bitar. Butiken, som nyss varit prydlig och välkomnande, såg nu ut som efter en storm.
Men det som såg ut som ilska var i själva verket rädsla. Maru försökte inte förstöra – han försökte fly. När dörren öppnades mot utsidan såg han ljuset och tog ett sista kraftigt språng.
Kort därefter var han borta. Senare fördes han tillbaka till sitt område utan att ha skadats. Butiken stängdes för reparation, och händelsen blev en påminnelse om att vild natur aldrig helt kan kontrolleras.
