När Sofia öppnade dörren såg hon en budkille med en stor kartong i famnen .
— Ett paket till dig, — log han.
Sofia rynkade pannan. Hon hade inte beställt något.
— Det måste vara ett misstag, svarade hon.
Men på etiketten stod hennes adress… med ett annat namn: «Luca M.»
Hon ville lämna tillbaka det, men budet var redan borta . Nyfikenheten tog över. Hon ställde lådan på bordet och tänkte: «Tänk om det är farligt? Eller värdefullt?»
Efter en timmes tvekan bestämde hon sig för att öppna den. Inuti fanns en utsmyckad trälåda, gammal och vacker . På locket stod: «Min historia började med dig». Inuti: ett gammalt brev, gulnade foton och en liten sammets-påse.
Hon öppnade brevet. Handskriften var elegant:
«Om du läser detta betyder det att mitt öde är i dina händer. Skydda det som finns inuti och vänta på vårt möte…»
En rysning gick längs hennes ryggrad . Vem är Luca? Varför har jag fått det här paketet? Hon tog fotona: en man och en kvinna från 80-talet. Och på den sista bilden… ett hus som såg bekant ut . Hon zoomade in och insåg: det var hennes egen gård!
«Omöjligt…» tänkte hon. Just då ringde telefonen . Okänt nummer.
— Hej… Har du fått paketet? sa en manlig röst, stressad.
— Ja, men det är inte mitt…
— Öppna det inte! Jag är på väg!
För sent. Hon tog sina saker, redo att gå, när det knackade hårt på dörren . Bestämt, ihärdigt.
— Öppna, snälla!
Sofia frös till. Bakom dörren stod en lång man med mörka ögon och en bukett vita liljor .
— Jag är Luca. Och… jag tror vi var menade att träffas.
Han kastade en blick på lådan och log.
— Det här paketet… det är inget misstag. Det är ödet.
Sofia blev stum. Men djupt inom sig visste hon: hennes liv hade precis förändrats för alltid.
