Människor njöt av solen och vågornas brus när en grupp fiskare vid kajen plötsligt väckte allas uppmärksamhet.
— Grabbar, titta vad jag fick! ropade en av dem.
Med stor möda drog de upp ett nät som verkade innehålla något gigantiskt. När fisken äntligen bröt ytan hördes förvånade rop.
Ingen hade sett något liknande. Den grå kroppen glänste i solen, täckt av slemmiga fläckar som verkade röra sig under huden.
Fiskens stora, grumliga ögon stirrade tomt mot folket. Trots att den var död kändes den levande på något skrämmande sätt. Fiskarna skrattade, lyckliga över sin fångst, medan turister filmade och barn försökte röra vid det hala skinnet.
Men snart blev stämningen annorlunda. Den äldste fiskaren pekade på något.
— Titta… det där ser konstigt ut.
På magen syntes jämna märken, nästan som metallspår. Tystnaden lade sig. Någon föreslog att de skulle skära upp den för att se vad som fanns inuti.
När kniven skar genom köttet spreds en fruktansvärd lukt. En svart, tjock vätska rann ut, och någon ropade:
— Något finns där inne!
Inuti glänste ett metalliskt föremål – en cylinder täckt av märkliga symboler. När en av männen försökte lyfta den började cylindern plötsligt surra och vibrera. Männen backade i panik.
Ett blått ljus började stråla ut, vinden tilltog och vågorna reste sig. Den döda fisken skakade till, som om den försökte andas. Skrik fyllde luften.
De flesta sprang därifrån, men den gamle mannen stod kvar och såg hur fiskkroppen sakta löstes upp till dimma. Cylindern steg upp i luften och försvann bland molnen.
När stormen lagt sig fanns bara en djup grop kvar i sanden och en metallisk lukt i vinden.
Sedan den dagen har ingen fiskat där igen. De som bor nära havet säger att man vissa nätter kan höra ett djupt dån under ytan — som om något fortfarande väntar i mörkret. 🌊
