I flera veckor hade invånarna i ett gammalt hyreshus inte kunnat sova. Från lägenheten på tredje våningen, där en ensam man vid namn Viktor bodde, hördes natt efter natt ett sorgligt ylande. Först trodde grannarna att det var en katt, sedan en hund. Men ljudet lät inte riktigt som ett djur – mer som en människa som led.
De ringde på, skrev klagomål, kontaktade polisen – men Viktor öppnade aldrig dörren.
En natt blev ylandet så högt att hela huset vaknade. Flera grannar samlades utanför hans dörr. När ingen svarade kallade de på polisen.
När dörren slutligen bröts upp spreds en tung lukt i hallen – en blandning av fukt, blod och djur. På golvet låg trasiga köttförpackningar, skålar med vatten och bitar av tyg. Väggarna var rivna med klor.
Plötsligt hördes ett djupt morrande från det inre rummet. Poliserna drog sina ficklampor och öppnade försiktigt dörren.
Där stod Viktor, blek och utmattad, och bredvid honom – en stor grå varg. Djurens blick var vaksam men lugn.
Viktor berättade att han hittat vargen skadad i skogen, skjuten av tjuvjägare. Han hade tagit hem den, vårdat den tills den blev frisk. Men på nätterna ylade den av saknad efter sin flock.
Grannarna stod tysta. Vissa filmade, andra bara stirrade. Vargen var vacker, stolt, och såg på Viktor som om den förstod allt.
Till slut kontaktades en naturreservatsenhet. De lovade att ta hand om djuret – och erbjöd Viktor arbete där.
När vargen fördes bort satt Viktor på golvet i sin tomma lägenhet, med händerna skakande. Tystnaden som följde kändes nästan onaturlig.
Men ingen i huset glömde den natten – då de upptäckte att bakom en tunn vägg kunde gömma sig en historia om trohet och ensamhet.
