I djurparken lekte en liten flicka med en utter, klappade den och skrattade av lycka. Alla runt omkring log rörda, tills en anställd plötsligt kom fram till föräldrarna och sa med allvarlig röst:
— Visa omedelbart er dotter för en läkare.
Den dagen hade familjen bestämt sig för att besöka en kontaktzoo – en plats där barn inte bara kunde titta på djur på avstånd utan mata, röra vid och leka med dem.
För lilla Maja, fem år, var det ett riktigt äventyr. Hon hoppade av glädje redan på morgonen och bar sin rosa hink fylld med morötter och äpplen – “till mina nya vänner”, sa hon.
Förmiddagen var underbar: sköldpaddor, kaniner, killingar – allt fascinerade henne. Men när de kom till utterdammen stannade hon tvärt.
— Mamma, titta! Hon simmar till mig!
En av uttrarna närmade sig faktiskt, simmade mot kanten, klev upp på en sten och räckte fram sina små tassar som för att hälsa. Maja böjde sig ner, rörde vid den våta pälsen, och uttern tryckte sig försiktigt mot hennes knä.
Alla runt omkring log, rörda av synen. Maja viskade:
— Du är snäll, jag tycker om dig.
Men då rusade en djurskötare fram, blek i ansiktet.
— Gå bort från dammen! Visa er dotter för en läkare, genast!
Föräldrarna stelnade till.
— Varför? frågade pappan.
— Den där uttern isolerades i morse. Vi väntar på veterinären – den kan ha rabies…
Modern tog genast upp Maja och sprang till bilen. Vägen till sjukhuset kändes oändlig.
Proverna gjordes, timmarna gick. Till slut kom läkaren tillbaka med ett lugnande leende: allt var bra. Djuret var friskt.
Modern kramade sin dotter hårt och viskade:
— Jag kommer aldrig glömma hur hon tittade på dig.
— Då gillade hon mig nog, svarade Maja och log. 💛
