Den 81:a filmfestivalen i Venedig Àger rum pÄ Lido. Juryn leds av Isabelle Huppert, vinnare av mer Àn hundra priser, frÄn César och Golden Globe till filmfestivalen i Cannes och European Theatre Award, och den mest franska av franska skÄdespelerskor. Redaktörerna för The Blueprint har valt ut Hupperts ikoniska roller och bilder.
Isabelle Huppert har redan varit ordförande i juryn för en prestigefylld filmfestival – den viktigaste, Cannes – 2009. âGuldpalmenâ fick dĂ„ âVita bandetâ av Michael Haneke, dĂ€r Huppert spelade i den berömda âPianistenâ, 2001, som gav henne Cannes-priset för bĂ€sta kvinnliga skĂ„despelare. Och man kan sĂ€ga att det var rollen som en wiensk konservatorielĂ€rare Erika Kohut, som felfritt framför Schubert och lever med en hysterisk mor i en annan fransk stjĂ€rna Annie Girardots gestaltning, som blev emblematisk för Huppert.
Huppert Ă€r förkroppsligandet av det dolda. Bakom det diskreta utseendet hos hennes hjĂ€ltinnor döljer sig vilda, destruktiva passioner. Handlingen i âPianistenâ – patologins födelse ur musikens anda. PĂ„ vĂ€g hem frĂ„n konservatoriet, frĂ„n Schubert till sin mor, tittar Erika in i videosalongen, vĂ€ljer en pornografisk film och, avskild i ett separat bĂ„s, andas in lukten av sperma frĂ„n de kasserade servetterna i papperskorgen.
Eller kikar pĂ„ ett par som har sex i en bil och pissar pĂ„ trottoaren av upphetsning. Allt detta Ă€r filmat pĂ„ ett mycket distanserat sĂ€tt, och det Ă€r bara nĂ€r Haneke visar en nĂ€rbild av Hupperts lugna ansikte som man kĂ€nner sig obekvĂ€m: hennes blick Ă€r sĂ„ besatt att ingenting behöver förklaras. Symboliskt nog Ă€r de mest spektakulĂ€ra klĂ€nningarna i Hupperts garderob svarta och sĂ„ slutna som möjligt. Som Chanels capeletklĂ€nning pĂ„ deras visning 2015 eller Balenciagas tweedklĂ€nning pĂ„ CĂ©sar Awards 2022. Hennes favorit, enligt skĂ„despelerskan, Ă€r ocksĂ„ svart, med en draperad, nĂ„got som liknar en rosett, pĂ„ ryggen – av Yves Saint Laurent.
Under min karriĂ€r har jag medverkat i mer Ă€n hundra filmer, varit pĂ„ mĂ„nga omslag och röda mattor, men utanför min innersta krets finns det fortfarande ingen som kan berĂ€tta vad jag gör pĂ„ lördagskvĂ€llen. I en tid nĂ€r alla aspekter av vĂ„ra liv Ă€r offentliga finns det en styrka i att behĂ„lla nĂ„got för sig sjĂ€lv.â
