Tanner och Shay Wright var ett annars typiskt nygift par när de fick nyheten som de flesta 20-åringar aldrig skulle förvänta sig: en terminal cancerdiagnos innebar att deras liv som de kände det skulle komma till ett slut tidigare än de kunde ha föreställt sig.
Tanner var bara 25 år gammal när han fick diagnosen tjocktarmscancer i stadium 4 i november 2020. ”Det har varit en berg-och-dalbana sedan dess”, säger han till PEOPLE i en intervju som gjordes under en av hans cellgiftsbehandlingar.
Tanner började genomgå behandling inom fyra veckor efter sin diagnos och har under de senaste fyra åren genomgått mer än 50 omgångar cellgiftsbehandling, cirka 50 omgångar strålning, minst sex större operationer och dussintals andra ingrepp.
”Det första året var väldigt behandlingsfokuserat”, säger Shay och konstaterar att de rutinmässiga behandlingarna har avlösts av goda nyheter – vid ett tillfälle sa läkarna att cancern var borta – och dåliga, som en åtta månader lång sepsis som gjorde att Tanner hamnade på sjukhus och tillfälligt inte kunde få behandling på grund av ett nedsatt immunförsvar.
Missa aldrig en berättelse – registrera dig för PEOPLE:s kostnadsfria dagliga nyhetsbrev för att hålla dig uppdaterad om det bästa PEOPLE har att erbjuda, från kändisnyheter till fängslande berättelser om mänskliga intressen.
”Medan han kämpade mot infektionen på sjukhuset spred sig cancern till hans lungor”, förklarar Shay. ”Just nu är den behandling han får till för att förlänga hans liv, inte för att bota honom, för vi är ganska långt förbi den punkten.”
Paret, som har varit gifta i sex år, fick i februari 2023 beskedet att Tanners cancer inte längre gick att bota. Läkarna uppskattade att han skulle ha två till fem år kvar.
Den dystra prognosen skulle vara tuff för vem som helst. Men Tanner och Shay har lutat sig mot varandra – och mot en gemenskap som har slutit upp kring dem på sociala medier, som Shay har använt som något av en levande dagbok för att visa upp parets äventyr på bucket-listan under de senaste månaderna.
”Vid ett tillfälle försökte läkarna förbereda mig för en levertransplantation och det fanns en onkolog som sa: ‘Den här killen kommer att vara död om ett år. Varför slösa organ på det här?’ Och den repliken från Star Wars fastnade verkligen hos mig”, säger Tanner.
Han fortsätter: ”När jag först fick diagnosen sa läkarna att jag kanske skulle ha ett år kvar. Och jag har fått nästan fyra år. En del av tiden har jag legat på sjukhus och inte mått så bra. Men jag har också fått göra roliga saker. Tillbringa tid med Shay, resa. Jag fick träffa Mark Hamill.”
Tanner medger att han har några andra saker på sin ”bucket list” – han skulle till exempel gärna vilja träffa Star Wars-skådespelarna Harrison Ford och Hayden Christensen – men säger att han är stolt över det liv han har levt hittills.
Och en del av det livet, för någon med en terminal diagnos, är att acceptera döden.
”Jag tycker att det är viktigt att prata om döden, särskilt för andra människor i min situation”, funderar Tanner. ”Det är något man vill förbereda sig för. Man vill inte att ens make/maka ska behöva planera ens begravning och kanske inte ens ha tillräckligt med pengar för att göra det.”
En del av förberedelserna har bestått i att anlita en dödsdoula – någon som kan hjälpa paret med planeringen av livets slutskede och utforska hur Tanner vill bli ihågkommen, både i livet och i döden.
I maj anordnade paret en levande begravning för Tanner, en begravning med en röd matta på en biograf där deltagarna fick se en film om hans liv.
Idén väcktes av en lek i Shays familj – en lek som passande nog kallas ”begravningsleken”.
”Det är ett spel där man bara säger något snällt eller omtänksamt om personen – vilket är ironiskt, eller hur? På en begravning är det ju just då man säger snälla saker om någon”, säger Tanner och skrattar.
Hans egen levande begravning, säger han, gav honom ”möjlighet att höra vad folk hade att säga om mig och att bli påmind om olika tider och minnen jag har haft. Jag kände mig verkligen älskad.”
”Det är väldigt sorgligt att tänka på min framtid utan Tanner”, säger Shay med tårar i ögonen. ”Vanligtvis när man tänker på barn är det väldigt spännande. I det här fallet är det definitivt sorgligt. Men vi har försökt att vara väldigt medvetna om vår tid tillsammans och göra det så enkelt som möjligt.”
Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga säger de två att mycket av deras styrka kommer från deras tro.
”Vi tror på idén att vi är gifta för evigt. Döden bryter inte det bandet”, säger Tanner.
Men de två förlitar sig också på humor och terapi för att ta sig igenom det. Shay, en heltidsanställd terapeut som tog sin masterexamen medan Tanner genomgick behandling, säger att det är viktigt att prata om sina rädslor.
”Du måste tillåta dig själv att känna de känslorna och fråga dig: ”Vilka saker är det som verkligen är viktiga för dig att föra vidare?”” säger Shay. ”Det handlar inte bara om att fokusera på döden, utan även på livet.”
Tanner är inne på samma spår och säger att hans diagnos har tvingat både honom och Shay att vara sårbara inför varandra på ett sätt som de flesta 20-åringar inte skulle kunna föreställa sig.
”Om du gråter och din partner frågar vad som är fel måste du vara ärlig och säga: ‘Jag är rädd för att dö. Jag är rädd för hur den processen kommer att se ut.’ Det är svårt att höra någon man älskar prata om det”, tillägger han.
Och han fortsätter ”Det finns ingen perfekt livsplan, eller hur? Jag tror att vi alla går i fällan – jag ska gå i high school, sedan på college, göra karriär och skaffa barn. Något sådant här händer och det går ut genom fönstret. Men det betyder inte att ditt liv är över. Det betyder bara att du måste ordna om saker och ting.”
Tanner säger att han genom att förlika sig med sin egen död har fått den känslomässiga tillgänglighet som krävs för att fullt ut kunna njuta av den tid han har kvar.
”Med Shay känns det som att jag hjälper henne bortom mitt liv. Även om jag kommer att vara död har vi gjort saker för att göra övergången lättare för henne”, säger Tanner. ”Det kommer att bli jättesvårt. Men det känns bra, för jag känner att jag har gjort allt jag kan. Det finns mycket frid att finna i det.”
För Shay känns tanken på ett liv utan Tanner omöjlig. Så under den tid som är kvar sparar hon små bitar så gott hon kan och väver ihop en slags digital klippbok som hon kan gå tillbaka till under de kommande åren.
”Vi är inte bara man och hustru, vi är också bästa vänner. Han är min person”, säger Shay. ”Jag är väldigt noga med att dokumentera våra liv – genom foton och videor, inspelningar av hans röst och när han är fånig med vår hund. En dag vill jag visa vår historia för alla framtida barn som kommer från våra embryon så att de kan lära känna Tanner och vem han är.”
När Tanner tänker tillbaka på åren som gått känner han sig mindre rädd för vad som komma skall – och trygg i förvissningen om att han tillbringat sin tid på ett meningsfullt sätt, med den person som betyder mest vid sin sida.
”Jag känner att jag har fått och fått så mycket att det nästan känns själviskt att be om mer”, säger han. ”Om något fruktansvärt skulle hända i morgon och min läkare skulle säga: ‘Du kommer att dö om tio minuter’, skulle jag känna mig mycket nöjd med mitt liv.”
